Detta Ă€r den mest traditionella metoden. Husse eller matte gĂ„r ivĂ€g med hundens leksak och/eller godis. En annan person hĂ„ller fast hunden medan den fĂ„r se sin förare med belöning försvinna. Efter ett litet tag (första gĂ„ngen kanske bara 5 minuter) slĂ€pper man pĂ„ hunden, man kan lĂ„ta hunden spĂ„ra i koppel och halsband –tĂ€nk pĂ„ att ha icke-stryphalsband! Vill man sĂ„ kan man ha hunden i en sele och en lina. Selen för att inte hunden ska hindras att spĂ„ra med nosen nere vid backen och linan för att det Ă€r lite lĂ€ttare Ă€n med ett vanligt koppel. En lina löper enklare kring trĂ€d och grenar och man kan vĂ€lja pĂ„ vilket avstĂ„nd ifrĂ„n hunden man vill gĂ„. Hunden fĂ„r spĂ„ra upp sin försvunna flockmedlem och sina belöningar. Har hunden lĂ€tt för sig kan man lĂ„ta föraren gĂ„ ut och lĂ€gga en leksak och komma tillbaka och sjĂ€lv ta sin hund och spĂ„ra med den. Meningen med att lĂ„ta hunden spĂ„ra och finna sin försvunne flockmedlem Ă€r ju att belöningen ska bli stor. Man bygger ju pĂ„ flockkĂ€nsla och jakt. NĂ€r hunden finner sin förare sker ju en Ă„terförening med flocken, dessutom fĂ„r den sin efterlĂ€ngtade leksak och ”mat” i form av godis. Öka svĂ„righetsgraden successivt Vid nĂ€sta tillfĂ€lle fĂ„r hunden se sin förare gĂ„ en liten bit och sen tar medhjĂ€lparen bort hunden. Man ökar svĂ„righetsgraden successivt genom att öka lĂ€ngden och Ă„ldern pĂ„ spĂ„ret och ta bort synretningen för hunden. Efter ett tag lĂ€gger man in smĂ„ svĂ€ngar i spĂ„ret. SvĂ€ngarna gör att vi försvĂ„rar spĂ„ret lite. NĂ€sta steg Ă€r raka vinklar. NĂ€r hunden Ă€r mogen tar man bort personen som slut och lĂ€gger istĂ€llet bara föremĂ„let. Husse/matte-spĂ„ret tar man bort sĂ„ fort som hunden har förstĂ„tt uppgiften att spĂ„ra efter fotspĂ„r. DĂ„ lĂ€gger man ett objekt i slutet. Efter ett tag sĂ„ kan man pröva att lĂ€gga en sĂ„ kallad spĂ„rapport (trĂ€pinne) mitt i spĂ„ret och sen leksaken efter ett tiotal meter som ”reservslut”. Tar hunden trĂ€pinnen ska den fĂ„ mycket beröm annars sĂ„ struntar man bara i det och hunden fĂ„r spĂ„ra till leksaken. NĂ€r hunden kĂ€nns mogen och duktig sĂ„ kan man pröva med tvĂ„ eller fler apporter. Vid varje apport ska mycket belöning ges och nĂ€r hunden Ă€r fĂ€rdiglekt sĂ„ sĂ€tter man ner handen mot marken och sĂ€ger spĂ„r eller bara lĂ„ta hunden sjĂ€lv fĂ„ spĂ„ra vidare. Variera underlaget, liggtiden och vindriktningen ! Viktigt Ă€r att du trĂ€nar hunden pĂ„ olika typer av underlag och varierar tiden som spĂ„ret fĂ„r ligga innan man tar in det. Vill man kan man sĂ€tta ut snitslar för att veta vart man har gĂ„tt. Det Ă€r lĂ€tt att glömma dĂ„ liggtiderna blir allt lĂ€ngre. TĂ€nk bara pĂ„ i sĂ„ fall att sĂ€tta snitslarna högt sĂ„ att hunden inte fĂ„r vittring pĂ„ dem och att ta bort dem efter trĂ€ningen. đŸŠźđŸ‘”